måndag 5 maj 2008

Kärleken förde dem samman...

Hon känner hans närhet, känner hans andeträkt mot sitt hår.
Hon känner hans kärlek, hans kärlek till henne.
Hon sitter där i hans trygga famn, där han försiktigt lindar armarna om henne. Hon hör hur han andas in hennes doft, suckar och kramar om henne ännu mer.
Hon blundar och lutar huvudet mot hans bröst. Hon kan höra hans hjärta slå, slå för henne, slå för dem.
Han finns där för henne, hon finns där för honom, inget kan skilja dem åt. Hon vänder ansiktet upp mot honom, söker hans blick, fångar den och håller den kvar.
Han böjer sig sakta framåt och snart känner hon hans varma andedräkt mot sina läppar.
När deras läppar sedan skiljs åt, kysser han henne lätt på pannan och viskar de tre orden till henne, jag älskar dig.
Hon kramar om honom, kryper närmare och viskar samma ord till honom. Han stryker henne varsamt över håret och vaggar henne i sin famn. Hon sitter där och känner hur hennes ögonlock blir allt tyngre. Snart faller de ner och hon somnar i sin älskades famn. När hon sedan öppnar ögonen är det kyligt. Den varma, trygga famnen finns inte längre där hos henne. Hon slår armarna om sig. Det var bara en dröm, en underbar dröm...

7 kommentarer:

Anonym sa...

du det var bra skriver sorglig men jätte bra skrivet. skulle itne kunna skriva det bättre :P kramar på dig

Anonym sa...

jäklar va bra skrivit:) du e duktig du emma:)

Anonym sa...

jag är så rörd detta inlägg du skrev fick mig att bli varm ochj lysa upp med min värme hela rummet emma bäst i
test ingen protest!<3<3
//Rasmus

Anonym sa...

du är ritkgit duktig på att skriva, sluta aldrig skriv så vem vet, du kanske lägger ut en bok senare i livet :D // Smekman

Anonym sa...

Mycket fint skrivit av dig. Drömmen finns alltid där hos oss. Den ger oss hopp och längtan.

Anonym sa...

Åå vad bra skrivet, början får mig att tänka på min älskling :)

Anonym sa...

Jättebra :) fick tårar i ögonen ju =)