Bara en dröm...?

Du somnar tryggt i din varma säng, men när du vaknar befinner du dig i en kall och ödslig skog.
Du ser dig omkring, men dina ögon har inte vant sig vid mörkret än.
Men då, molnen rör sig över himlen och flyttar sig sakta. Månen träder fram ljudlöst och ensam.
Du ser nu var du är, ser allt i din omgivning. Månen kastar otäcka skuggor omkring dig, men det är inte det som skrämmer dig.
Nej, det är det svaga ylandet som sakta kommer närmare och närmare. Det svaga ylandet som snart hörs en bit ifrån dig.
Du ser bilden framför dig, varelsen som bara vill kasta sig över dig. Varelsen som bara vill dig ont, varelsen som kommer allt närmare och närmare.
Du reser dig upp, ser dig om efter en flycktväg och börjar springa.
Du springer men ylandet kommer allt närmare och snart kan du höra hur de rör sig bakom dig.
De kommer närmare, du springer allt fortare, men du vet att du inte har en chans.
Och då, misstaget, ditt misstag. Du snubblar, du faller, du landar hårt på den kalla, blöta marken.
Du ligger där med stängda ögon, väntar på att något ska hända, väntar på att de ska kasta sig över dig.
Snart kan du känna deras flåsande i nacken, de sträcker nöjt på halsen och ylar mot den ensamma månen innan de kastar sig över dig.
Du väntar på att smärtan ska komma, väntar på att det varma blodet ska lämna din kropp för att istället rinna ut över marken.
Men inget händer, du känner ingen smärta. Sakta öppnar du ögonen, omgivningen har förändras, du befinner dig inte längre i skogen.
Du är i ditt rum, du ligger i din säng.
Det var bara en dröm tänker du.
Lång borta kan du höra ylandet som kommer allt närmare....
Det var bara en dröm..? eller..?